Några små glimtar från min värld…

1999 köpte vi( min man och jag)ett slitet litet hus som hade stått tomt förlänge… tomten runtom var en igenvuxen fd potatisåker med några halvdöda träd på…

Kirskål, nässlor och kvickrot var de växter som hade fått ta över…men trädgården fick vänta tills vi åtminstone hade ett beboerligt hus..Hur mycket de än kliade i fingrarna att få skapa och odla på riktigt ..Äntligen De första jag grävde var förståss en alldelens egen örtagård … sen har resten kommit som av sig själv

Åren har gått och jag har fyllt den med liv.. varenda m3 har jag grävt (förmodligen många gånger Den är min fristad och sinnesfrid. Lika föränderlig som livet själv Alltid något på gång som kan få växa hos mig…

Målet är resan, inte målet i sig… så den ska aldrig bli färdig, utan få växa och utvecklas som jag själv, resten av livet.

Är du snäll, respektfull och förstår hur nära den är mig.. får du gärna komma på bokat besök Vi brinnande trädgårdsnördar kan alltid inspirera varandra, eller hur?