Så kom den och värmde våra själar äntligen efter denna väntan, lång, grå och utdragen i oändlighet…så otålig som den äggsjuka hönan har man vankat
När sen den smekande, helande sydan vinden susar runt ens frusna vinter trötta kropp, då återuppstår man igen..mitt i den nyspruckna, sköra, livsgröna gryningen. Att få leva blir en ynnest..en djupare vördnad för naturens fullkomliga oändlighet…
TackTack Tack